Risto Ryti1889—1956 Finlands femte president
19.12.1940—1943
och 1943—1944

Risto Heikki Ryti föddes den tredje februari 1889 i Loima by i Vittis, i Kumo älvdal i Satakunta, som det fjärde barnet av 10. Fadern, Kaarle Evert Ryti, drev ett jordbruk med över 200 hektar odlad mark och 50 kor. Modern Ida Vivika var dotter till en hemmansägare. Föräldrarna var upplysta och framstegsvänliga. Deras politiska hemvist var det ungfinska partiet. I början av seklet deltog familjens söner aktivt i politisk verksamhet. Risto var klent byggd, blekhyad och mer intresserad av läsning än av jordbruksarbete. Medan tre av hans systrar tog studentexamen var han den enda av sju bröder som blev student. Risto var oförtröttlig, pliktmedveten och ambitiös, och han kunde hålla känslorna på avstånd i sakfrågor.

Risto lärde sig snabbt och gick därför inte länge i vanlig folkskola. Han fick privatlektioner av folkhögskoleföreståndaren, magister M. A. Knaapinen. Risto skrev studenten som 17-åring i lyceet i Björneborg 1906 och samma höst skrev han in sig vid juridiska fakulteten vid Kejserliga Alexanders Universitetet i Helsingfors. Efter tre års studier avlade han högre juridisk examen 1909.

Yrkeskarriär

Sedan Ryssland hade inlett sina förtrycksåtgärder beslutade sig Ryti för att flytta till Raumo – då en livlig handels- och sjöfartsstad – och bli advokat. I Raumo lärde han känna Alfred Kordelin, en affärsman som hade arbetat upp sig från fattigdom till ställningen som ”Finlands rikaste man”. Ryti blev Kordelins advokat och med tiden dennes goda vän. Vid sidan av advokatverksamheten kompletterade Ryti sina studier, tog juris kandidatexamen (licentiatexamen) 1912 och fick titeln vicehäradshövding. Ryti fick nu sitta ting men studerade samtidigt vidare, vilket ledde till juris utriusque kandidatexamen 1914. Samma år reste han med auskulteringskamraten och vännen Eric Serlachius till Oxford för att studera sjörätt. Studierna avbröts när världskriget bröt ut. Ryti förälskade sig i Erics syster Gerda Serlachius,  som hade anställts som kontorist på advokatbyrån. De gifte sig 1916 och kom att få ett starkt och varmt äktenskap. De fick tre barn, två söner och en dotter. I familjekretsen vågade Ryti visa en humoristisk och lekfull sida av sig själv.

Den 6 november 1917 var Risto Ryti och hans fru Gerda på besök hos Alfred Kordelin på Mommila gård för att fira Kordelins 49-årsdag, då ryska matroser, ungefär samtidigt som oktoberrevolutionen skedde i Ryssland, tog sig in på Mommila och tillfångatog Kordelin och de 20 gästerna. Följande morgon tvingade matroserna Kordelin och gästerna med sig och tog dem med häst och kärra till järnvägsstationen för att ta dem med tåg till Helsingfors. Matroserna hamnade i eldstrid med skyddskårister som hade kallats till hjälp. I den allmänna villervallan sköt en av matroserna Kordelin. Paret Ryti lyckades fly in i skogen. I enlighet med Kordelins testamente grundade Risto Ryti Alfred Kordelins allmänna framstegs- och bildningsfond, den första betydande nationella och finskspråkiga kulturfonden.

Politisk karriär

Risto Ryti var den unga republikens mest bländande unga begåvning inom näringslivet och politiken. Då han 1919 första gången valdes in i riksdagen var han 30 år gammal och representerade det liberala Nationella framstegspartiet. De tre följande åren var han finansminister i två regeringar. Som finansminister lyckades han skapa ordning i statsfinanserna. Trots att han var Ståhlbergs man motsatte han sig sin förebild på en viktig punkt: han godtog inte benådningen av de röda fångarna. Enligt Ryti var de röda kriminella, och han vägrade se de sociala faktorerna bakom händelserna 1918.

President Ståhlberg utnämnde Ryti till ordförande i direktionen för Finlands Bank (chefdirektör) då Ryti var endast 33 år gammal. Hans insatser på den posten var ovärderliga för Finlands ekonomi.

Ryti hade under hela 1930-talet i viss mening funnits i reserv, redo för uppdrag då nationens intresse krävde det. Under senhösten 1939 inför vinterkriget behövde landet en rationell ledargestalt med kalla nerver. Ryti försökte först avböja anbudet att bli statsminister, men hårda påtryckningar från president Kallio fick honom att inse sin plikt. Finland kom mörbultat men livskraftigt ur vinterkrigets ojämna kamp. Undertecknandet av Moskvafreden den 13 mars 1940 kan ses som en statsmannagärning av Ryti. Som undertecknare av Moskvafreden kom Ryti i ryska ögon att uppfattas som en fredens statsminister och kunde därmed accepteras som Finlands president.

Från statsminister till president

Risto Ryti visade sig vara en stark statsminister. President Kallio var sjuk och hade inte kunnat sätta sig in i utrikespolitiken. Den sköttes av statsminister Ryti och utrikesminister Väinö Tanner. I december 1940 avgick Kyösti Kallio på grund av sjukdom. Den 51-årige Risto Rytis första uppgift som president blev att underrätta sina landsmän om Kyösti Kallios död den 19 december 1940.

Kallio hade utnämnt Gustaf Mannerheim till överbefälhavare för armén i början av vinterkriget. Enligt regeringsformen borde Mannerheim ha lämnat tillbaka överbefälet till president Kallio efter att Moskvafreden hade trätt i kraft. Kallio önskade dock att Mannerheim skulle fortsätta, eftersom det allmänna läget var svårt och världskriget fortfarande rasade. Inte heller Ryti hade någonting mot detta arrangemang. Han är den enda av Finlands presidenter som inte har varit överbefälhavare för försvarsmakten.

Ryti hade endast valts till president för återstoden av Kallios mandattid. Ett nytt elektorsval var inte att tänka på under pågående krig, och så fick 1937 års elektorer förrätta valet i februari 1943. Ryti valdes även nu med en överväldigande majoritet och blev tvungen att vara president under den tyngsta perioden i landets historia, fortsättningskriget.

Storoffensiven på Karelska näset sommaren 1944 var den röda arméns massiva operation genom vilken Sovjetunionen försökte nå ett snabbt avgörande vid fronten mot Finland. Finland var i trängande behov av vapen och stöd, och man kunde endast vända sig till Tyskland för att få hjälp. Sommaren 1944 undertecknade Ryti ett brev till Tysklands utrikesminister Ribbentrop – i praktiken ingick Ryti ett avtal i sitt eget namn. Han hade hos rättslärda säkerställt att brevet endast band honom personligen. Han lovade att inte ingå fred med Sovjetunionen utan Tysklands godkännande. När Ryti undertecknade avtalet sade han ”När jag nu undertecknar detta avtal förhindrar jag en militär katastrof och en ockupation av vårt land. Dessa skulle innebära en oerhörd olycka för vårt folk”. Efter att ha undertecknat avtalet blev Ryti intagen på sjukhus i två veckor. Han avgick från presidentposten med hänvisning till hälsoskäl. Då fronten hade stabiliserat sig efter Finlands avvärjningssegrar i mitten av juli vidtogs åtgärder för att byta ut presidenten. I augusti 1944 blev Mannerheim ny president och avtalet som Ryti hade undertecknat förföll.

Efter kriget krävde de allierades kontrollkommission att de så kallade krigsansvariga skulle dömas. Den 21 februari 1946 dömdes Ryti till 10 års tukthus. Han avtjänade tre år av sitt straff i Sörnäs fängelse innan president Paasikivi benådade honom i maj 1949, men då hade han förlorat sin hälsa. Ryti dog i oktober 1956 i 67 års ålder. Statsbegravningen blev en högtidlig fosterländsk sorgefest, där hans livsverk rönte stor respekt.

Risto Ryti ligger begravd på Sandudds begravningsplats i Helsingfors.