Tarja Kaarina Halonen föddes på julafton 1943 i Helsingfors. Hennes föräldrar, byggnadsarbetaren Vieno Halonen och Lyyli Loimola gifte sig under andra världskriget. Vieno Halonen var vid fronten då dottern föddes, och som andra arbetarhustrur förvärvsarbetade Lyyli Halonen utanför hemmet. Familjen bodde i arbetarstadsdelen Berghäll i Helsingfors. Fadern lämnade familjen när Tarja var två år gammal. År 1950 gifte Lyyli Halonen om sig med elinstallatören Thure Forss, som blev en nära fadersgestalt och ideell förebild för Tarja. Även den starka moderns värderingar påverkade dotterns sätt att se på världen. Lyyli uppskattade goda och anspråkslösa arbetande människor, hederlighet och rättvisa.
Tarja Halonen började i folkskola i Berghäll hösten 1950. Fyra år senare flyttade hon över till läroverket Kallion yhteiskoulu, där hon som den första i sin släkt avlade studentexamen på reallinjen 1962. Hösten 1963 skrev hon in sig vid juridiska fakulteten vid Helsingfors universitet, efter att först ha studerat konsthistoria i ett år. År 1968 blev hon juris kandidat med straffrätt som huvudämne.
Yrkeskarriär
Tarja Halonen inledde sin yrkeskarriär på kreditkontrollboaget Luotonvalvonta Oy 1967, dvs. redan före sin examen. Efter ett par år gick hon över till Finlands studentkårers förbund (FSF), där hon tjänstgjorde som socialpolitisk sekreterare och generalsekreterare. Det var också här som hon blev intresserad av politik och anslöt sig till det socialdemokratiska partiet. Halonen anställdes 1970 som jurist vid Finlands fackförbunds centralorganisation (FFC) och blev då FFC:s första kvinnliga jurist.
Politiken
Ett viktigt steg mot en karriär som politiker tog hon 1974, då hon blev statsminister Kalevi Sorsas riksdagssekreterare. Halonen blev därmed en förenande länk mellan SDP, den sittande regeringen och fackföreningsrörelsen. Sorsa märkte snart att den unga juristen var en självständigt tänkande kollega, som samtidigt var absolut lojal mot regeringen. Halonen blev alltmer intresserad av politiken och 1977 blev hon invald i stadsfullmäktige i Helsingfors. Hennes karriär som kommunalpolitiker varade i nästan tjugo år.
Hösten 1978 var det meningen att Halonen skulle vara värdinna för riksdagens försvarskurs i Rissala utanför Kuopio. Hon skulle flyga dit tillsammans med de andra kursdeltagarna i ett litet militärplan. I sista stund blev hon ändå av sin läkare nekad att flyga på grund av sin långt framskridna graviditet. Läkarens ingripande räddade livet på Halonen och den ännu ofödda dottern; planet störtade och alla ombord omkom. I slutet av 1978 fick Tarja Halonen och hennes sambo Kari Pekkonen, som då var sekreterare för SDP:s riksdagsgrupp, dottern Anna. År 1979 kandiderade Halonen för andra gången till riksdagen på SDP:s lista och blev invald. Mamma Lyyli hjälpte till med att sköta dottern och ibland var babyn till och med med i riksdagen. Halonen och Pekkonen gick skilda vägar i början av 1980-talet.
Arbetsmarknadsjuristen Halonens förtjänster uppmärksammades snart i riksdagen, och hon fick många förtroendeuppdrag. Hon var bland annat ordförande i socialutskottet 1984–1987 och vice ordförande i lagutskottet 1991–1995. Som politiker var hon ytterst saklig, målmedveten och ambitiös, men samtidigt human, tolerant och hjärtlig. Man har sagt om henne att hon i en och samma person förenar realism och ideologisk idealism.
Under sin politiska karriär var Halonen aktiv inom olika medborgarorganisationer och folkrörelser. Engagemanget har för henne varit mer av en livsstil än enbart ett fritidsintresse. Hon har bland annat varit aktiv i solidaritetsrörelsen och ställt upp för fred och mänskliga rättigheter. Trots att Halonen inte hör till den lutherska kyrkan har hon aktivt tagit del också i kristet arbete, t.ex. Finlands settlementförbund. Hennes förtroendeuppdrag inom Förbundet för sexuellt likaberättigande (SETA), i delegationen mot rasism och delegationen för romska frågor vittnar om hennes vidsynthet. Hon har också engagerat sig i åldringsfrågor och suttit i ledningen för Vanhus- ja lähimmäispalvelun liitto (Förbundet för åldrings- och närvård). Dessutom har hon varit verksam i olika kultur- och idrottsorganisationer. På fritiden ägnar hon sig åt konst, kultur, sin koloniträdgård och motion.
Tarja Halonens ministerkarriär inleddes 1987 då hon utnämndes till socialminister med ansvar för socialvård, alkoholfrågor och jämställdhet i Harri Holkeris regering. Hon var även nordisk samarbetsminister 1989–1991, och 1990 blev hon justitieminister. Ministerkarriären fortsatte 1995 med utrikesministerposten i Paavo Lipponens första regering. Hon var den första kvinnan även på denna post. Som erkänt kompetent för uppdraget fortsatte Halonen som utrikesminister i Paavo Lipponens andra regering, ända fram till presidentvalet 2000.
President
Inför presidentvalet 2000 beslutade SDP ordna primärval för att utse sin kandidat. Den sittande presidenten Martti Ahtisaari ansåg det vara förödmjukande att delta i primärvalet och gick inte med på det. Strax innan anmälningstiden för kandidater löpte ut meddelade han att han inte deltar i valet över huvud taget. Tarja Halonen valdes till SDP:s kandidat och ställdes i den andra omgången av presidentvalet mot Centerns ordförande Esko Aho. Halonen fick 51,6, procent av rösterna och Finland sin första kvinnliga president. Endast fyra länder i världen hade haft en kvinnlig president före Finland. Vad som gjorde valet så spännande var att Halonen inte företrädde s.k. traditionella värden; hon var känd som vänstersocialdemokrat, levde i samboförhållande med Pentti Arajärvi och hörde inte till kyrkan. Hennes lugna och avspända sätt, hennes sakkunniga kommentarer och äktheten i hennes framträdande gjorde henne likväl till en mera populär kandidat än Aho.
I början av mars 2000 installerades Tarja Halonen som president för sin första mandatperiod. Samma dag som hon tillträdde posten trädde den reformerade grundlagen i kraft. Hon försvarade målmedvetet de maktbefogenheter som grundlagen gav presidenten, särskilt i utrikespolitiken och ledningen av försvarsmakten. Halonen utstakade sin roll genom att konstatera att presidenten ska följa lagen, vara stark och samarbetsinriktad. Halonen fullgjorde sina statliga och militära uppgifter lika plikttroget som sina föregångare, men lyfte i större utsträckning fram jämställdhetsfrågor och uppträdde mer informellt. Man kunde stöta på presidenten i vardagliga sammanhang i butiken, på bussen eller på en magdanslektion. Den första sommaren som president gifte hon sig överraskande med sin mångårige livskamrat doktor Pentti Arajärvi. När Halonen första gången stod värd för självständighetsbalen uppdaterade hon festen. Bland de inbjudna gästerna sågs fler unga opinionsbildare, kulturpersoner och representanter för folkrörelserna än tidigare.
I mars 2002 fick Halonen tillsammans med Tanzanias president Benjamin Mkapa uppdraget att leda en FN-kommission som skulle undersöka den sociala dimensionen av globaliseringen. I april träffade hon USA:s nyblivne president George Bush i Vita huset. Mötet 2002 var det första officiella mötet mellan den högsta ledningen för USA och Finland på länge, vilket senare i Finland väckte intensiv debatt om förhållandet mellan USA och Finland. I början av 2000-talet kritiserade Halonen öppet Bushadministrationen för att USA hade inlett kriget i Irak och senare även för att man godkände tortyr. Vid en session i FN:s säkerhetsråd konstaterade Halonen att hon ansåg att det USA-ledda kriget i Irak var olagligt och att det stred mot internationella avtal. År 2003 fick Finland sin första kvinnliga statsminister i Centerns Anneli Jäätteenmäki, och presidenten var mycket glad över det. Jäätteenmäkis period blev emellertid kort. Hon hade under valkampanjen använt information om kriget i Irak mot SDP:s Paavo Lipponen. Den hemligstämplade informationen hade läckts till henne av presidentens egen rådgivare Martti Manninen. I juni lämnade Jäätteenmäki in sin avskedsansökan till Halonen på presidentens sommarresidens Gullranda, och statsminsterposten övertogs av Matti Vanhanen.
Halonens andra period började i mars 2006 i ett spänt läge efter en jämn valkamp. Motkandidaten var Samlingspartiets Sauli Niinistö. Halonen segrade knappt i den andra omgången med 51,8 procent av rösterna. Efter valsegern uppgav Halonen att hon under sin andra period skulle vara modigare i sitt försvar av välfärdssamhället. Inledningen av Halonens andra period dominerades av debatten om en grundlagsändring och ytterligare inskränkningar av presidentens maktbefogenheter till förmån för regeringen. Halonen iakttog målmedvetet gällande lag, särskilt i fråga om presidentens utrikespolitiska maktbefogenheter, och vägrade att anpassa sig till de förslag till inskränkningar som lades fram av en kommitté i en översyn av grundlagen. Halonen motiverade bevarandet av presidentens maktbefogenheter bland annat med att presidenten behöver verklig makt för att kunna påverka värderingarna i samhället. Halonen deltog i värdedebatten genom att i sina tal fokusera på svagheterna i de äldres ställning och på våldet och nyfattigdomen i samhället. Hon betonade det gemensamma ansvaret, jämställdheten och betydelsen av yrkesutbildning. Halonen har konstaterat att det bästa med presidentämbetet är möjligheten att ta upp aktuella frågor som har betydelse i människors vardag. Under sin tid som president gjorde Halonen totalt 270 tjänsteresor utomlands.
Under sina sista ämbetsår arbetade president Halonen i större utsträckning än tidigare med verksamhet som hade anknytning till FN. År 2009 utsågs Halonen till ordförande för ett internationellt nätverk för kvinnliga ledare (Council of Women World Leaders) och 2011 till ordförande för en rådgivarpanel i FN:s handels- och utvecklingskonferens UNCTAD. Tarja Halonens period som republiken Finlands president tog slut den första mars 2012, då Samlingspartiets Sauli Niinistö inledde sin ämbetsperiod. På sin sista presskonferens sade Halonen att hon tänkte fortsätta delta i den samhälleliga debatten. ”Jag är sådan att jag alltid lever i nuet.”
Vid premiären till filmen Rouva Presidentti (”Fru president”, 28.3.2012), som skildrar presidentens sista ämbetsår, konstaterade Halonen att filmen ger en korrekt bild av det hektiska arbetet som president. Efter sin tid som president har Halonen fortsatt arbeta i flera inhemska och internationella organisationer.
År 2011 blev en buskrossort uppkallad efter Tarja Halonen och när hon 2013 fyllde 70 år planterade hon själv rosen i Torkelsparken i Berghäll och i den lilla parken bredvid Helsingfors stadsteatern.
presidenthalonen.fi (på finska/engelska)